ONCE WHEN WE WERE BIRDS
Efter åtta års tystnad är EP’s Trailer Park tillbaka med en ny skiva!
På Lojsta & other stories from an Island, som utkom 2015, stod EP’s Trailer Park på sin kreativa topp. Skivan, en samling sånger som tillsammans formade ett vykort från ett grådaskigt Gotland, långt ifrån turistbroschyrernas skinande fyrfärgsfoton, hyllades av i stort sett alla.
Att det skulle bli en uppföljare var långt ifrån självklart. Skivan följdes av en lång paus, där medlemmarna gav sig ut på egna musikaliska utflykter. Sångaren Eric Palmqwist spelade in tre soloskivor på svenska. Basisten Ruben Engzells byggde en egen studio på Södermalm i Stockholm.
Det är också där, i Studio Skutan, som nya skivan Once when we were birds har vuxit fram under några års tid. Ljudbilden har en varm Kalifornien-känsla över sig, vackert smyckad med skir stämsång, klingande steel guitar och mellotron.
Åren och väntan har gjort kvartetten gott. Lofi-rocken från de tidiga skivorna är numera kostymklädd och självsäker. Medlemmarna har skaffat sig så pass mycket erfarenhet att de på den nya skivan kan kosta på sig att bli nostalgiska.
Precis som Lojsta & other stories from an Island har Once when we were birds en röd tråd, utan att därmed vara en traditionell temaskiva. De tio låtarna följer en snitslad bana som leder tillbaka mot barndomen. De kastar längtansfulla blickar mot leken och friheten, det där som vi tvingas kränga av oss för att passa in i vuxenlivets lilla fyrkant av måsten och rutiner.
I titelspåret Once when we were birds ställs frågan ’kan vi flyga som då igen, kan vi leva som då vi var fåglar?’.
Lika mycket handlar skivan om föräldraskap, något som idag är en del av samtliga bandmedlemmarnas liv. Kanske tydligast manifesteras det i singeln Full Moon Ruth, som handlar om Erics dotter och om ’kärleken, stoltheten och rädslorna i detta livets viktigaste uppdrag’, som han uttrycker det.
Trailer Park-barnen är inte fullt lika blödiga när det gäller sina pappors musik.
’Låtarna är fina och bandet spelar jättebra men det är ganska tråkigt för mig när jag måste följa med pappa till replokalen när dom ska repa’, säger Ruth, 7 år.
’Det låter som musik som såna som bor på landet gillar att lyssna på’, säger Ceasar 13 år.
Harry, 8 år, tycker att det är ’lite mysigt’ med en pappa som spelar musik. ’Och dessutom så kan jag göra lite grejer själv när han är ute och spelar’, säger han.
Tove, 5 år, protesterar. ’Nej, det är bara dåligt med en pappa spelar musik. Allt är dåligt med det’, säger hon.
Kvällen till ära supportrar Rebecka Sandberg med ny svensk countrydoftande musik!
Dörrar öppnas kl 17:00 med Aspens fina Bistro i full blom. Smarrig mat och fin fin dryck som vanligt på menyn!
Konsertstart 20:00
Varmt Välkomna